Konsekvenser och effekter
Den extrema tillförseln av kväve och fosfor bidrar till att ekosystemet förändras. Det finns arter som inte kan hantera de snabba förändringarna och elimineras då de blir utkonkurrerade av andra arter som är anpassningsbara och får näringstillförseln som fördel. När näringstillförseln blir så pass stor, skenar den biologiska produktionen. Ett tydligt exempel på detta är den kraftiga algblomningen.[1]
Alblomning uppstår av övergödning. Det är när alger och plankton förökar sig i stora mängder. Det är vanligast att algblomningen sker under vår och höst men p.g.a. den kolossala tillförseln av kväve och fosfor, ökningen av näringen, sker kraftigare blomningar under sommarmånaderna också. Vad spelar det för roll för oss människor? Jo, många av algerna innehåller gifter, som tidigare nämnt t.ex. cyanobakterier men även vissa växtplankton. Gifterna påverkar oss människor eftersom de bidrar till förändringar i neurologiska sjukdomar (se inlägget ovan, orsaker och problem) men kan också ge oss kräkningar och diarréer. Det gör att vi måste undvika vatten där algblomning ger och inte få i oss Östersjövattnet, t.ex. genom att undvika att äta rödmärkt fisk (läs mer om det på kategorin Överfiske).[2]
Alblomning är ett naturligt fenomen, det är en del av algernas livscykel. Det finns olika typer av alger. Det finns rödalger, brunalger, växtplankton etc. de olika algerna blommar vid olika tider på året, beroende på temperatur, ljus, konkurrens med andra algarter och olika näringsförhållande.[3]
Algblomingen gör oss sjuka, begränsar oss då vi inte kan äta fisken eller bada samt skadar djuren som lever runt Östersjön. Åt ena sidan är alblomningen något vi vill stoppa eftersom giftalgerna är farliga och begränsar oss, men åt andra sidan är det en del av havets ekosystem, därför är det inget vi kan sätta stopp för helt.
Hur ser vi övergödningen och algblomningen? I vattendrag, sjöar kring Östersjön och i Östersjön ser vi att vattnet blir grumligare. Det blir grumligare av den ökade mängden planktonalger, vassar och andra större vattenväxter som breder ut sig och fintrådiga alger ökar. Det finns oftast inte tillräckligt med kräftdjur eller andra fisk- eller djurgrupper som kan konsumera den ökade växtligheten, vilket gör att vi kan se den tydligt med egna ögon. Det som händer med växtligheten som inte konsumeras är den hamnar på bottnarna. Det bildas stora mängder dött växtmaterial på bottnarna som kan kittla till vid foten när man badar. För att bryta ned växterna förbrukas syre, vilket leder till syrefria bottnar (läs mer om de syrefria bottnarna på kategorin döda bottnar).[4]
