theseasaviors.blogg.se

Grumling som uppstår vid dumpningen och anses generellt inte vara ett stort problem för djur och växter, men om det däremot finns föroreningar bundna till partiklar kan föroreningar spridas i vattenmassa. Föroreningarna kan vara olika sorters av tungmetaller och stabila organiska miljögifter. Även dumpningen av sediment av t.ex. muddermassor på fel ställen kan försämra djurens och växternas livsförhållanden vid det stället. Dumpningen kan även leda till övergödning av omkringliggande områden. Övergödning kan kortfattat beskrivas att det orsakas av tillskott av kväve, fosfor och organiska ämnen. En stor del av soporna är av plast, inte bara i Östersjön utan i de flesta hav i världen. Ca 6,5 miljoner ton plast dumpas i haven. Men all plast flyter inte, ca 70 procent av plastavfallet sjunker till botten. Och det blir då en jättestor konsekvens men dumpning av just plasten, då det tar i genomsnitt 100 år att brytas ner. Och enligt Länsstyrelsen statistik på nedbrytningen av plast kan vi se att det tar ca 600 år för endast en fiskelina att brytas ned, och en PET-flaska tar 450 år. Plasten är tåligare i havet pga det generellt är kallare i vattnet än i luften, det finns mindre tillgängligt syre i vatten och en hinna av bakterier och alger ofta bildas på ytan som hindrar soljuset och värmen att träffa platsen. Majoriteten av all plast som har tillverkats finns kvar i vårt samhälle. Idag tillverkas ca 300 miljoner ton plast/år. En mängd går att återvinnas och en ännu mindre mängd bränns upp. Nedbrytningen av plasten i havet är väldigt komplext. Det sker när bindningar bryts mellan molekylerna i plastens byggstenar sk- polymererna. Man kan säga att ju mer UV- strålning, värme, syre, fuktighet, kemiska förhållanden och den mekaniska påverkan desto snabbare nedbrytning. Därför kan forskare inte sätta en exakt brytningstid, då vi kan se att flera faktorer spelar roll i sönderdelningen. Plasten bryts ner i mindre delar. Den biologiska nedbryningen börjar först när plasten är i mikroskopiska delar. Enligt Naturskyddsföreningens granskning 2013, kom man fram till att farliga mikropartiklarnas ursprung har spårats till vanliga produkter i våra hem. Sammanställningen av stickproverna bidrog till att man hittade en bakomliggande källa. Mikroplaster har hittats i produkter som går att köpa i butiker, framförallt skönhetsbutiker. Mikroplaster kan bära med sig miljögifter i höga halter och risken att den skadar ett liv i vattnet är enormt. Plasten är ofta behandlad tillsammans med kemikalier för att få speciella egenskaper ex. hård eller mjuk plast. Väl vid nedbrytningen så släpps alla dessa kemiska ämnen iväg till omgivningen. Plast brukar även jämföras vid en magnet, en magnet för icke naturliga ämnen i naturen. De flesta kemikalier och gifter är hydrofoba (de stöter naturligt bort vatten och söker sig mot fetare ämnen och ytor). Plasten är normalt sätt oftast tillverkad av oljeprodukter och är därför så tjock och fet av sig. Detta förklarar då varför plast är hydrofobt. Effekten blir då som en svampeffekt, den suger åt sig alla kemikalier och gifter ur vattnet. Nedskräpningen bidrar inte med något positivt. Djuren och människor kommer till skada. Spridningen av kemikalier bidrar till sämre förhållanden för turismnäringen, handeln, företag och friluftslivet. Fåglar och marina däggdjur skadas när skräp når hamnar i hav, sjöar och vattendrag. Det marina skräpet förstör även båtar, fiskredskap och motorer, vilket i slutändan bidrar med en större mängd mikroskopiska skräpartiklar i havet.

KÄLLOR:

http://www.lansstyrelsen.se/HALLAND/SV/MILJO-OCH-KLIMAT/VERKSAMHETER-MED-MILJOPAVERKAN/AVFALL/DUMPNING/Pages/default.aspx http://www.lansstyrelsen.se/skane/SiteCollectionDocuments/Sv/nyheter/2013/Plast_Nedbrytningstider.pdf

http://www.havet.nu/?d=186&id=54641602