Påverkan på land
Mycket av den oljan som man inte får upp ur vattnet vid olyckor och utsläpp, driver in mot och upp på land. Djuren och växter på stränder drabbas väldigt hårt av detta, men även människor som är vana vid en vacker miljö på stränder drabbas, för att inte tala om de människor som bor precis vid vattnet och kan bli tvungna att lämna sina hem när hemmiljön blivit mycket påverkad av oljan.
Oljan täcker de växter som finns vid stranden, kletar ner dem, vilket hindrar solljuset från att nå växterna, och därmed hindras fotosyntesen. Växten kan också kvävas om oljan täpper till växtens klyvöppningar som reglerar intaget av luftgaser som syre och koldioxid, vilket behövs för fotosyntes och cellandning. Växten kan inte andas och dör. Dessutom kan växterna skadas av oljans giftiga beståndsdelar, som PAH-föreningar som vid exponering av ämnet kan medföra en stor risk för cancer. Detta sker när föreningarna absorberas genom cellväggen eller klyvöppningarna, och orsakar cellskador och tillväxtstörningar. En växt kan överleva även om den är död ovan jord, detta med hjälp av det underjordiska rotsystemet, så länge oljan inte trängt ner i jorden och just den växten är mångårig. Ettåriga växter dör nästan alltid helt när de täckts av olja dock. Då får man hoppas att frön i marken eller från närliggande områden får växten att återvända efter ett tag.
De djuren vid stränder som är känsligast mot nedoljade stränder är de som har ett väldigt begränsat levnadsområde. Aegialia arenaria är en utrotningshotad skalbagge som lever hela sitt liv på sandstränder, men när en strand oljas ned hinner inte skalbaggen undan och de växter som skalbaggen äter försvinner. Även om stranden skulle bli ren och växterna återvänder är det liten chans att skalbaggen återvänder. Rörligare och vuxna djur som fåglar, fjärilar och däggdjur kan flytta bort från de nedkletade stränderna och undvika oljans faror, men deras ägg, larver och ungar klarar sig inte lika bra. Om en strand blir nedoljad under våren kan produktionen av ungar som sker där gå förlorad det året. Rovdjur är bra på att undvika oljan, men det är inte alltid bytesdjur och de blir lätta offer när de påverkats av oljan, på det sättet kan de locka rovdjur till nedsmutsade platser och då blir även rovdjuren påverkade av oljan. [1]
En strand i Skåne år 2003
Åtgärder på stränder
När man ska sanera en strand krävs mycket planering, detta för att saneringen kan göra mer skada än nytta om man vid brist av kunskap utför saneringen på ett opassande sätt. När man väljer metod för sanering måste man ta hänsyn till mängden olja, viskositet och emulgeringsgrad samt strandtyp och väderförhållanden.
Mekaniskt upptag
När stora mängder olja nått stranden är mekaniskt upptag den vanligaste metoden för att få bort oljan, man gräver bort oljan. För att vara både så ekonomiskt och ekologiskt effektiv som möjligt använder man stora maskiner för att skrapa av, gräva upp och transportera oljan och dessutom inoljad sand och jord och ibland inoljade växter. På vissa ställen kan man inte ha tunga maskiner dock då de inte kommer fram eller orsakar för stor skada. Där måste man använda manuellt arbete, med spadar, skrapor, hinkar och borstar. Detta arbetssätt är mer skonsamt för miljön men desto mer tidskrävande än mekaniskt upptag, och därmed utsätts stranden också för olja längre vid manuellt arbete. Vid upptag kan annat material följa med än olja, delar av stranden, och stränderna kräver då extra omsorg efter sanering.
Strandtvättning
Att spola stränderna rena med kallt vatten under lågt tryck är enligt Greenpeace det mest skonsamma sättet att rengöra stränder på från olja. Man sköljer av oljan från stranden ner i vattnet där den får tas upp av skimmers eller liknande. Tjockare och kletigare olja är svårare att få bort däremot, och kräver tuffare metoder. Då använder man varmt vatten och ett högre tryck för att få bort oljan, ibland använder man också rengöringsmedel i tvättvattnet. Rengöringsmedlen är dock farligt för miljön och kan skada växter och djur, därför använder man mest det på kala klippstränder.
Adsorptions- och absorptionsmedel
Denna metod använder man när man ska ta upp små mängder olja, på svåråtkomliga platser och vid slutet av en annan metod av sanering. Oljan sugs först upp av absorptionsmedlet eller fästs vid adsorptionsmedlet och så avlägsnas oljan senare tillsammans med absorptionsmaterialet eller adsorptionsmaterialet. Detta är effektivt men ger dock ett stort avfall och är arbetsintensiv. Man använder sig av oorganiska ämnen som krossad pimpsten, organiska ämnen som sågspån och halm eller syntetiska, konstgjorda ämnen som polypropen som är en sorts plast.
Biologisk bekämpning
Även denna metod används för att avlägsna mindre mängder olja eller i slutet av en större sanering då man inte får upp mer olja med andra metoder. Olja bryts naturligt ner av naturen med tider med hjälp av mikroorganismer, men detta går långsamt. Då kan man skynda på denna nedbrytningsprocess genom att tillsätta ämnen i naturen på dessa platser. Man kan antingen tillsätta organismer som inte finns på platsen naturligt men som man tror kan bryta ner substanserna på stranden effektivt, eller så kan man gödsla med näringsämnen som kväve och fosfor som mikroorganismerna som redan finns på stränderna behöver. På detta sätt ökar man tillväxten och aktiviteten hos dessa organismer utan att tillsätta nya som inte finns naturligt på platsen. Gödsling har visats vara det bättre alternativet. [2]
