theseasaviors.blogg.se

Då jordbruket är den främsta orsaken till övergödningen, det är där vi måste in och ändra.

Det finns 34 miljoner hektar jordbruksmark med anslutning till Östersjön, varav hälften av den ytan är i Polen. Den individuella jordbrukaren kan inte ta skulden för övergödningen och näringstillförseln utan majoriteten jordbrukare jobbar inom ett omodernt bidragssystem som är gammalmodigt.[1] De är världsnatursfondens (WWF), syn på EU:s jordbruks politik.

Naturvårdsverket är en annan organisation som jobbar under regeringen. De uttrycker inte missnöje med regeringens- eller EU:s arbete.[2] Troligtvis uttrycks inget missnöje eftersom naturvårdsverket bidrar till genomförandet av EU:s-  och regeringens strategi. Det blir lite som att klandra ner på sig själv, om organisationen skulle uttrycka missnöje.

Förutom Sverige även Polen, Litauen, Lettland, Estland, Tyskland, Danmark och Finland medlemmar i EU. För att hantera de allvarliga miljöproblemen i Östersjön och främja den ekonomiska utvecklingen i regionen lade kommissionen den 10 juni fram ett förslag till strategi för Östersjöregionen, efter en uppmaning från Europaparlamentet och medlemsstaterna.[3]

EU:s Östersjöstrategi, eller EU:s strategi för Östersjöregionen blev som en av Sveriges högsta prioriteringar under 2009s EU-ordförandeskap. Strategin går ut på att genom de resurser, stöd och bidrag som EU lägger anta och genomgå de utmaningar och möjligheter som finns i Östersjöregionen gemensamt.

Strategin som EU lagt fram består av tre övergripande delar eller med andra ord mål. Målen är enligt följande: Rädda havsmiljön, Länka samman regionen och öka välståndet. Handlingslanen och tillvägagångsättet, som innehåller de åtgärder och projekt som ska genomföras eller genomförs, för målen ska uppnås uppdateras kontinuerligt.[4]

Rädda havsmiljön: Östersjöns sårbarhet för övergödning, föroreningar och överfiske ställer särskilt höga krav på tillämpningen av EU:s regelverk och på samarbetet inom regionen. (måste flika in att informationen vinklas till att det är ”stackars” EU och utelämnar det faktum att Östersjön tar stryk). Målet att rädda havsmiljön handlar om att med stöd till olika insatser uppnå en god miljöstatus och biologisk mångfald i havet. Det kan till exempel ske genom en minskning av tillförseln av näringsämnen och genom att minska sjöfartens miljöpåverkan genom att göra Östersjöregionen till en föregångsregion för ren sjöfart. Det handlar också om att skapa förutsättningar för en säkrare sjöfart genom att exempelvis minska riskerna för oljeutsläpp i Östersjö och att främja hållbar tillväxt i stort. Exempel på projekt som arbetar för att rädda havsmiljön är: COHIBA (Control of hazardous substances in the Baltic Sea region), Baltic Deal ochBRISK (Sub-regional risk of spill of oil and hazardous substances in the Baltic Sea).  COHIBA hade som mål att klarlägga och utveckla åtgärder mot utsläppen för elva farliga ämnen. Projektet var delfinansierat av Östersjöprogrammet och hade en sammanlagd budget på 4,9 miljoner euro. Det påbörjades 2009 och avslutades 2012. Målet med Baltic Deal var att minska näringsläckaget i lantbruket och därmed Östersjöns övergödning. Projektet initierades av fem lantbruksorganisationer (till exempel Lantbrukarnas riksförbund, LRF) och finansierades av bland annat NIB/NEFCO BSAP Trust Fund. Baltic Deal samlade bonde- och rådgivningsorganisationer runt Östersjön för att höja kunskapsnivån om miljöåtgärder inom jordbruket. Projektet hade över 30 stödpartners i alla nio länder runt Östersjön inklusive Ryssland, och omfattade ett nätverk med 100 gårdar där varaktig gödning demonstreras och utbildning på området äger rum. Det satte igång 2010 avslutades i december 2013. BRISK omfattade förebyggande åtgärder och höjd beredskap för oljeutsläpp i Östersjön. Projektet täckte alla regioner i Östersjön som ligger i anslutning till havet. Kustbevakningen ledde det svenska arbetet. Målet med BRISK var att göra en omfattande inventering av riskerna för föroreningar av havsmiljön med olja och kemikalier (läs mer om kemikalier på kategorin Miljögifter och olja på kategorin Oljeutsläpp). Detta var första gången det gjordes en större, integrerad riskanalys för hela Östersjön. Projektet avslutades i december 2012.

Länka samman regionen: Stora delar av regionen är glest befolkad, med stora avstånd till andra marknader. Transportsystemen och energimarknaderna har av historiska skäl utvecklats oberoende av varandra och är ännu inte sammanlänkade i tillräcklig utsträckning för att bäst ta tillvara regionens potential för konkurrenskraft och livskvalitet. Det krävs ett bättre samarbete för att förbättra regionens transportsystem och energiförsörjningstrygghet. Att länka samman regionen handlar även om att föra människor närmare varandra. Det kan ske exempelvis genom student- och forskningsutbyte samt ökat samarbete för att bekämpa människosmuggling och annan gränsöverskridande brottslighet. Här kommer olika projekt som jobbar med att länka samman regionerna: BEMIP (Baltic Energy Market Interconnection Plan) och Rail Baltica.

Planen för sammanlänkning av Östersjöområdets energimarknader (BEMIP) handlar om att utvidga den nordiska elmarknadsmodellen till de tre baltiska staterna (Estland, Lettland och Litauen). Det omfattar bland annat en elkabel mellan Sverige och Baltikum samt distributionsnätverk mellan och inom de baltiska staterna.Sverige är tillsammans med Litauen samordnare för det prioriterade område som handlar om att förbättra transportvägarna i regionen. Rail Baltica är ett projekt som handlar om att skapa en genomgående och snabb järnvägsförbindelse mellan Tyskland, Polen, Litauen, Lettland, och Finland (via färjeförbindelse).

Öka välståndet: Den ekonomiska krisen har slagit hårt mot regionen, särskilt i vissa av de nya medlemsstaterna på andra sidan Östersjön. Men staterna kan stärka sin konkurrenskraft och sitt välstånd genom att samverka bättre när det gäller forskning och utveckling samt genom att fördjupa och fullborda den inre marknaden och målen i Europa 2020-strategin om smart och hållbar tillväxt för alla. Målet om ökat välstånd inbegriper en bred omsättning frågor, till exempel även en social dimension med ökat samarbete inom bland annat hälsoområdet. Ett projekt som jobbar med att öka välståndet är StarDust.

Sverige, Polen och Hamburg är samordnare för det prioriterade område som handlar om satsningar på innovation, forskning och utbildning. Projektet StarDust leds av svenska myndigheten VINNOVA och har som mål att stärka ett gränsöverskridande samarbete mellan starka forsknings- och innovationsmiljöer i regionen. Det har en budget på 6,5 miljoner euro och löper från 2011 till 2020. StarDust är ett samarbete mellan tio länder: Tyskland, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Finland, Norge, Island, Danmark och Sverige.[5]

”Östersjöstrategin är ett första försök att ta ett samlat grepp om en av EU:s större regioner. Syftet är att hitta lösningar på gränsöverskridande utmaningar. Det gäller att få fram åtgärder för att rena det svårt förorenade havet, koppla samman kraft- och transportnät, avskaffa kvarvarande handelshinder och bekämpa människohandel och organiserad brottslighet längs regionens långa gräns mot länderna utanför EU.” – skrivet av Europaparlamentet den 11/12- 2009.[6] Huvudmålet i ovanstående text är inte fokuserad på att rädda Östersjön och miljön utan att förbättra förhållandena i Östersjöregionen. EU-parlamentet lägger vikt i de politiska och samhällsvetenskapliga frågorna och problemen, inte de naturvetenskapliga vilket vi i detta fall skulle behöva. Än så länge har EU inte anslagit några extrapengar till Östersjöstrategin. Om strategin blir en framgång kan Östersjön på sikt tjäna som förebild för andra regioner inom EU.[7] Det EU-parlamentet inte på sikt räknat på, är att vi i längden kommer tjäna på att rädda miljön och Östersjön. Inte nog med det – det kommer att finnas ett Östersjön. Utan att EU lägger en storsatsning på Östersjön och att rädda havet, kommer sjön att växa igen p.g.a. övergödningen.

Miljöutskottets förra vice ordförande Satu Hassi från Finland, en av initiativtagarna till Europaparlamentets strategi om Östersjöregionen, välkomnar strategin, men erkänner samtidigt sin besvikelse över att nästan alla åtgärder som föreslås är frivilliga.

-          "Östersjön är ett av världens mest förorenade hav. Det är också något av ett innanhav inom EU. Jag hoppas att det svenska ordförandeskapet ser till att strategin får mer kött på benen och gör den mer bindande".[8]

Satu Hassi förstod allvaret med Östersjön och kravet på att åtgärderna måste genomföras.

Organisationer som WWF anser att EU inte gör tillräckligt, medan organisationer som Naturvådsverket tycker att EU:s plan är en god bas som fungerar väl. De två olika organisationerna uttrycker väldigt olika åsikter och jag kan hålla med båda. Av ovanstående information jobbar EU aktivt med att rädda Östersjön, vilket självklart är positivt. Dock håller jag med WWF till den delen att EU inte gör tillräckligt. Östersjön måste bli en prioritering! Att rädda Östersjön är som att investera i ett bolag, vi måste lägga ut vårt kapital och våga chansa för att i framtiden få utdelning. Östersjön är ett sjunkande skepp som behöver omedelbar räddning, annars likt Titanic kommer det att sjunka och dra den närliggande omgivningen (Regionen och länderna runt Östersjön, bl.a. Sverige) med sig ner.