Åtgärder inom det marina avfallet
Jag har uppfattat problemet dumpning av avfall i Östersjön som att det inte finns ETT stort problem utan att det snarare är flera problem som möjligtvis skapar ”dumpning av avfall” som begrepp. Eftersom att det är uppbyggt på flera faktorer så finns det många åtgärder.
Att enskilda individer slänger sitt avfall i vattnet och inte i papperskorgar tyder på att det saknas väldigt många papperskorgar runt om i Sverige och länderna omkring Östersjön. Så om kommuner storsatsar på en massa papperskorgar, skulle skräpet omkring havet minska i stora mängder. Å andra sidan är detta endast en kortsiktig lösning och även väldigt dyr i slutändan. Orsaken till detta är att papperskorgarna måste tömmas omgående, vilket innebär att det är personalkrävande. Därför tror jag att kommuner som inte är så insatta eller vill bidra med så mycket inom den marina nedskräpningen kan komma att använda sig av denna ”enkla” lösning som i slutändan kommer kosta en massa pengar.
I Sverige infördes det för två år sedan en skräplag. Tanken om att polisen kunde bötfälla den som skräpar ner lät väldigt rimligt och positivt för miljön. Men denna lag har med facit i hand varit ett totalt fiasko. Skräpet har minskat med några få procentenheter, inget märkvärdigt. Därför tycker jag att man istället borde satsa på att gå mer djupgående i människans beteende vid nedskräpning. – Vi tycker av någon anledning att det är okej att slänga iväg restprodukterna hur som helst, idag tar man inget ansvar om sitt avfall som man egentligen borde. Det som absolut inte får göras är att gå tillbaks i tiden, alltså att jämföra med hur man hanterade skräp på ca 60-talet, för det kommer sluta med att en ”om du slängde skräp i havet kan vi också”- > en skylla ifrån sig situation.
Att skrämma upp individer lite genom att nämna konsekvenserna vid marin nedskräpning, borde göras med tanke på att människor jobbar bäst under press. Man ska föra konsekvenserna av att ta hand om sitt avfall närmre både i tid och situation, att man ska uppleva en positiv konsekvens av att ta hand om sitt avfall, både att se att det gör nytta och att även tycka att det är roligt på kortsikt- föra konsekvenserna närmre. Vilket man har börjat göra, speciellt med EU-projektet MARLIN som har lyft upp problemet om skräpet omkring stränderna och när man kan bevisa att det skräp som hamnar på stränderna endast är en bråkdel av det totala avfallet. Vilket leder mig in på EU:s inverkan, här borde större insatser göras, då det knappt görs några förutom att sponsra olika länders projekt för att rädda Östersjön. Den totala maken över Eu-länder är i slutändan EU:s politiker. Politikerna måste inse att vi har många plastprodukter i vårt samhälle och de kommer inte heller blir färre, därför måste vi se till att kunna hantera alla dessa produkter/ avfall på ett mycket smidigare sätt. Samtidigt som det sker en resning i havet, vilket kan ses som ”end of pipe” när man i slutändan ska se till att det inte någonsin förekommer något marint skräp igen. En ide som troligtvis inte kommer vara så omtyckt bland de stora plastproducenterna i Europa, är att plastproducenterna ( som är de största bovarna i detta problem), ska få bära på ett ansvar för det också. Jag tycker att det ska vara möjligt att ”skicka notan” till dem för den plast man hittar som är deras i städningen.
Mina åtgärder är sannolika för att de är rimliga. Jag tror nog inte att man ska storsatsa på endast en åtgärd. utan alla åtgärder ska kunna samspela och på det sättet effektivisera arbetet för att kunna komma i mål någon gång!
Att enskilda individer slänger sitt avfall i vattnet och inte i papperskorgar tyder på att det saknas väldigt många papperskorgar runt om i Sverige och länderna omkring Östersjön. Så om kommuner storsatsar på en massa papperskorgar, skulle skräpet omkring havet minska i stora mängder. Å andra sidan är detta endast en kortsiktig lösning och även väldigt dyr i slutändan. Orsaken till detta är att papperskorgarna måste tömmas omgående, vilket innebär att det är personalkrävande. Därför tror jag att kommuner som inte är så insatta eller vill bidra med så mycket inom den marina nedskräpningen kan komma att använda sig av denna ”enkla” lösning som i slutändan kommer kosta en massa pengar.
I Sverige infördes det för två år sedan en skräplag. Tanken om att polisen kunde bötfälla den som skräpar ner lät väldigt rimligt och positivt för miljön. Men denna lag har med facit i hand varit ett totalt fiasko. Skräpet har minskat med några få procentenheter, inget märkvärdigt. Därför tycker jag att man istället borde satsa på att gå mer djupgående i människans beteende vid nedskräpning. – Vi tycker av någon anledning att det är okej att slänga iväg restprodukterna hur som helst, idag tar man inget ansvar om sitt avfall som man egentligen borde. Det som absolut inte får göras är att gå tillbaks i tiden, alltså att jämföra med hur man hanterade skräp på ca 60-talet, för det kommer sluta med att en ”om du slängde skräp i havet kan vi också”- > en skylla ifrån sig situation.
Att skrämma upp individer lite genom att nämna konsekvenserna vid marin nedskräpning, borde göras med tanke på att människor jobbar bäst under press. Man ska föra konsekvenserna av att ta hand om sitt avfall närmre både i tid och situation, att man ska uppleva en positiv konsekvens av att ta hand om sitt avfall, både att se att det gör nytta och att även tycka att det är roligt på kortsikt- föra konsekvenserna närmre. Vilket man har börjat göra, speciellt med EU-projektet MARLIN som har lyft upp problemet om skräpet omkring stränderna och när man kan bevisa att det skräp som hamnar på stränderna endast är en bråkdel av det totala avfallet. Vilket leder mig in på EU:s inverkan, här borde större insatser göras, då det knappt görs några förutom att sponsra olika länders projekt för att rädda Östersjön. Den totala maken över Eu-länder är i slutändan EU:s politiker. Politikerna måste inse att vi har många plastprodukter i vårt samhälle och de kommer inte heller blir färre, därför måste vi se till att kunna hantera alla dessa produkter/ avfall på ett mycket smidigare sätt. Samtidigt som det sker en resning i havet, vilket kan ses som ”end of pipe” när man i slutändan ska se till att det inte någonsin förekommer något marint skräp igen. En ide som troligtvis inte kommer vara så omtyckt bland de stora plastproducenterna i Europa, är att plastproducenterna ( som är de största bovarna i detta problem), ska få bära på ett ansvar för det också. Jag tycker att det ska vara möjligt att ”skicka notan” till dem för den plast man hittar som är deras i städningen.
Mina åtgärder är sannolika för att de är rimliga. Jag tror nog inte att man ska storsatsa på endast en åtgärd. utan alla åtgärder ska kunna samspela och på det sättet effektivisera arbetet för att kunna komma i mål någon gång!
