theseasaviors.blogg.se

IVL Svenska Miljöinstitutet gjorde år 2012 på uppdrag av Region Blekinge, Region Skåne och EU-projektet Baltic Master II en studie som visade hur mycket en fartygsolycka med följande oljeutsläpp utanför Skånes eller Blekinges kust på 5000 ton olja som driver mot land skulle kosta för samhället. Utanför Blekinges kust skulle utsläppet kosta cirka 900 miljoner kronor och utanför Skånes kust ungefär 1.8 miljarder kronor. Dessutom visade studien att ett sådant utsläpp utanför Polens kust skulle kosta ca 3.6 miljarder kronor.[1] Ett utsläpp på 5000 ton ligger precis på gränsen mellan ett så kallat ”stort” oljeutsläpp och ett ”enormt” oljeutsläpp. De stora beräknas ske en gång på fyra år i Östersjön enligt BRISK, och de enorma en gång på 26 år enligt BRISK, då man kan tänka sig att risken för att ett oljeutsläpp som i detta scenario är lite mindre än ett stort oljeutsläpp men större än ett enormt. Alltså sker dessa oljeutsläpp regelbundet och då får samhället betala de här pengarna. [2]

 

Hela kostnaden för utsläppet kommer inte från sanering, av att få bort oljan från vatten och strand, snarare har den kostnaden visat sig vara  väldigt liten. IVL har i studien visat vilka kostnaderna skulle vara för Blekinge, Skåne och Polen i två bilder:

De direkta kostnaderna är kostnader för sanering, att städa bort oljan. Marknadskostnaderna visar förlusten inom näringslivet, inom olika industrier, t.ex. fiske och turism. Icke marknadskostnaderna visar miljökostnader och försämrade möjligheter till rekreation samt andra kostnader som inte har med industrier och marknad att göra.

Fu Shan Hai, ett exempel på kostnader och betalning för en oljeutsläppsolycka.
Den 31 maj 2003 kolliderade det kinesiska fartygetFu Shan Hai med det polsktägda men cypernregistrerade fartyget Gdynia från utanför den skånska sydkusten norr om ön Bornholm. Det var Gdynia som körde in med fören i sidan på det kinesiska skeppet. Gdynia klarade sig utan större skador men Fu Shan Hai förliste och började läcka ut olja, men ingen omkom. Fartyget sjönk med en last av 65 000 ton pottaska, 1680 ton tjockolja, 110 ton dieselolja och 35 ton smörolja. Ca 1200 ton olja rann ut i Östersjön, och de är osäkert hur mycket olja som nådde mark, men ungefär 100 ton olja nådde Skånes sydkust innan man hunnit fått upp den trots bekämpningsinsatser av sex svenska, fyra danska och två tyska miljöfartyg. Enligt havet.nu sanerades 36 kilometer strand och 3900 ton sand och man fraktade bort 375 kubikmeter vatten och olja.

Hela operationen kostade kustbevakningen 10 miljoner kronor och de drabbade kommunerna i Skåne 15 miljoner kronor. Allt som allt, med räddningsarbetet, oljesanering, förlust av fartyg och last och reperation av Gdynia, kostade olyckan över en miljard kronor.[4] Den svåra frågan som man förhandlade länge om är, vem är skyldig att betala för kostnaderna? Är det Sverige som ska betala för att det var dem som drabbades? Är det fartyget som släppte ut oljan och sjönk? Är det fartyget som fick skulden för olyckan, Gdynia? Eller ska alla inblandade vara med och betala? Vem som ska betala är alltid olika, ofta får Sverige betala mycket pengar för de olyckor som sker, men denna gång slapp vi undan. Efter fyra och ett halvt år av förhandling fick Sverige till slut ersättning för de miljöskador och kostnader vi fick betala efter olyckan med Fu Shan Hai. Det kinesiska rederiet som ägde fartyget fick år 2007 betala 29 miljoner kronor till Sverige. Detta täckte 60% av alla de kostnader som olika myndigheter hade efter olyckan, och Sverige var alltså tvungna att vara med och betala för olyckan.[5] Det kinesiska rederiet fick däremot mer ersättning av Gdynias rederi, som fick betala 107 miljoner svenska kronor i skadestånd till det kinesiska rederiet.[6] Alla inblandade fick alltså vara med och betala för olyckan.

Vem betalar?
I Östersjön finns det ekonomiska zoner, varje land runt Östersjön har sin egen zon som man har befogenhet över och ska övervaka fartygstrafiken i[7]. Det har visat sig att de allra flesta stora oljeutsläppen sker i vatten som ligger nära Danmark och även vid södra Sverige, då det finns så smala partier där, och många farleder som även ibland korsas.[8] Är det deras skyldighet att betala för dessa kostnader då? Kostnader för att städa upp oljan och för att förhindra miljöförstöring. Kan de hållas ansvariga för hur deras geografi ser ut och för att landet ligger precis vid Östersjöns enda öppning till Atlanten? Vem som ska betala för olyckor som sker är alltid en fråga som diskuteras länge, men som vi ser i exemplet med Fu Shan Hai så blir det lätt så att landet som drabbas och de som är skyldiga till olyckan får betala. Men eftersom att landet som ligger närmast olyckan snabbast kan börja sanera, blir det lätt så att det landet får betala mer. Så om det är rätt att alla länder runt Östersjön betalar för olyckor och oljeutsläpp, att alla är ansvariga, så är väl detta fel. Det bästa alternativet skulle vara att utsläppen försvann, då skulle Östersjön klara sig själv, vilket skulle innebära ett stort steg mot en hållbar utveckling för Östersjön. Men detta lär inte hända inom en snar framtid, och för att då röra sig med småsteg mot en hållbar utveckling, är det viktigt att alla länder runt Östersjön tar sitt ansvar. Även de länder vars fartyg inte för sig i täta områden, alla använder vi Östersjön, och alla vill vi fortsätta använda Östersjön. Alltså bör alla vara med och betala. Detta har länder dock blivit bättre på de senaste åren, med många samarbeten. Mycket med hjälp utav EU, med projekt som t.ex. BRISK.

 Man ser på bilden här över som visar vart oljeutsläpp har skett i Östersjön mellan åren 1998-2004, att de flesta skett vid Danmark och Sverige, samt en del vid öppningen till Ryssland. Bär dessa länder ett större ansvar än till exempel de baltiska länderna? .[9]

 

Betala innan istället för efter med extra konsekvenser!
Något jag tror är ett framsteg mot en hållbar utveckling både ekonomiskt och ekologiskt är att EU gjort en förordning som påskyndar utvecklingen av enkelskrovliga oljetankfartyg till dubbelskrovliga. I enkelskrovliga fartyg är oljan åtskild från havet endast med en plåt, så om fartyget går på grund eller kolliderar med något så är risken stor att innehållet i lasttankarna åker ut i havet, att ett oljeutsläpp sker. Men om man omger lasttankarna med en inre andra plåt, på avstånd från den yttre, så förebyggs, minskar risken för ett oljeutsläpp. Dock är det svårt att göra om fartyg med enkla skrov till att få dubbla. Men rentav inga fartyg byggs med enkla skrov längre, så när alla enkelskrovliga fartyg blivit gamla och slutat användas kommer alla fartyg ha dubbla skrov.

Att bygga dubbelskrovliga fartyg kostar uppenbarligen mer än att bygga fartyg med enkelt skrov, och andra sätt att göra fartyg säkrare och hållbarare kostar pengar, samt forskning och arbetskraft. Men att behöva ta hand om oljeutsläpp och olyckor blir dyrare i längden. Att sanera hav, reparera fartyg eller att förlora fartyg och last helt och hållet, arbetskraft vid olyckor, att bevara miljön efter olyckor, allt detta kostar väldigt mycket pengar det med, som vi har kommit fram till. Dessutom skadar det miljön väldigt mycket och skapar sociala problem i form av politiska konflikter och påverkan på människor som lever vid havet. Alltså är det väl bäst att betala, för att sedan slippa betala med både pengar, miljön och relationer? Den hållbara utvecklingen bör komma före den kortsiktiga ekonomin! Vem behöver pengar när vi inte har någon jord kvar att leva på? Samma sak gäller de som inte vill betala en liten summa för att lämna sitt spill i hamnar, utan låter staten och ens skattepengar betala för att städa upp ens rester istället, samtidigt som man förstör miljön. Betala innan istället för att betala dubbelt efteråt, miljön är viktigast.[10]